körsbär kär

Kanthörn brunbjörn

Jag köpte ny klänning idag! Från myrorna (the ants is the shiet!)

Men det är helt och hållet lollos förtjänst. Utan hennes press och grupptryck skulle den fortfarande hänga kvar och lukta illa på en galge i mörkret och lodisen skulle fortfarande vara en lodis. Men nu är jag lite finare iallafall, tack!

Morgongäspning, morgonönskan

Den här vill jag ha:

Vilken färg har själen. Älskling?

Inget intressant här, ingenting som är värt för andra att veta iallafall. Ibland verkar det som att andra bloggare tror att folk är intresserade vad de hade på mackan vid frukost, hur många ränder det är på deras randiga tröjor eller vilket toapapper de använder. Jag bryr mej inte. Men varför tror jag att folk bryr sej om att jag skriver att det är ointressant. Det gör nog mej lika ointressant. Men det här är ju lite roligare att läsa om än hur många Marabou-bitar jag åt nyss t.ex. (6st) Så, nu fick ni veta det också!

Adjöken!

Björklöv och rosenblad.

Ögonen vill stängas för dagen. Hänger upp de två röda, fuktiga, sandiga handdukarna och den nästan torkade bikinin. Byter om till det mjukaste och mest urtvättade linnet och ett par mjuka basketshorts som är syrrans gamla. Drar fingrarna genom det fuktiga håret, men fingrarna stannar omedelbart. Orkar inte borsta. Drar lite klumpigt på en tröja som legat ihopknycklad i väskan. Hmm, den luktar lite saltstänk och fuktig sand. Jag ryster den och tänker på att jag egentligen inte orkar bry mej. Tar av mej den igen när jag sätter mej på altanen och märker att det är för varmt. Åh, suck, man skulle vilja ha ett glas kallt vatten också. Kallar på katten som ligger och vädrar lite i luften. Bönande; Miråå, miråå? Men han ignorerar mej. Plötsligt reser han sig och spetsar öronen. Ett kattskrik hörs lite längre bort, och jag kan nästan se hur katterna reser ragg. Lite catfight i värmen. Men så slutar det låta och Miró lägger sig ner igen. Han orkar egentligen inte heller.

Jag sniffar på mina armar. Håret också. Jag älskar idag. Jag älskar dej.

Och allting luktar stilla sommar och hav.

Min morfar han hojtade ständigt i bilen; vackert land, vackert land, vackert land vi bor i

Nu är jag hemma efter nästan 3 veckors bilsemester. Jag har varit i Italien, Toscana och sett solnedgångar som man försökt fånga på bild men som aldrig kan bli lika vackert, och vinfält som sluttar och åkrar och ängar och allt annat som får en att tappa andan och verklighetsuppfattningen. Och sen var jag i Berlin och shoppade. Jag och lärde mej en massa om andra världskriget och muren och försökt förstå hur människorna hade det, hur det såg ut, olika försök att fly. Men ibland blev det lite för mycket, speciellt när min pappa stannade vid v a r e d a e v i g a s k y l t. Eller när det kändes som om jag blödde inombords efter allt promenerande. Mest har jag njutit, såklart. Men nu är det skönt att vara hemma med mitt otroligt varma rum, mina katter som väcker mej tidigt på morgonen och mina vänner som jag trivs jättebra med. Ikväll ska vi fortsätta på vårt filmmaraton, förhoppningsvis äta hemmalagade snickers (ja, SNICKERS!!) och spela Wii.

Moss moss!