Björklöv och rosenblad.

Ögonen vill stängas för dagen. Hänger upp de två röda, fuktiga, sandiga handdukarna och den nästan torkade bikinin. Byter om till det mjukaste och mest urtvättade linnet och ett par mjuka basketshorts som är syrrans gamla. Drar fingrarna genom det fuktiga håret, men fingrarna stannar omedelbart. Orkar inte borsta. Drar lite klumpigt på en tröja som legat ihopknycklad i väskan. Hmm, den luktar lite saltstänk och fuktig sand. Jag ryster den och tänker på att jag egentligen inte orkar bry mej. Tar av mej den igen när jag sätter mej på altanen och märker att det är för varmt. Åh, suck, man skulle vilja ha ett glas kallt vatten också. Kallar på katten som ligger och vädrar lite i luften. Bönande; Miråå, miråå? Men han ignorerar mej. Plötsligt reser han sig och spetsar öronen. Ett kattskrik hörs lite längre bort, och jag kan nästan se hur katterna reser ragg. Lite catfight i värmen. Men så slutar det låta och Miró lägger sig ner igen. Han orkar egentligen inte heller.

Jag sniffar på mina armar. Håret också. Jag älskar idag. Jag älskar dej.

Och allting luktar stilla sommar och hav.